Bra skiva, bra band. Kul att hitta nya artister som man gillar, och kul att cykla förbi en anslagstavla och se att de spelar i stan nĂ€sta helg; dvs ikvĂ€ll. Whoredom Rife – Den Vrede Makt
Never once live twice
Travel inspiration and good hikes. That's it đïž
about
-
Det hÀr sido-questet gick till som följande;
Som planen sĂ„g ut frĂ„n början hade jag lite mer begrĂ€nsat med tid i landet. Jag tĂ€nkte dĂ„ att jag skulle flyga direkt till Johannesburg och fĂ„ den hĂ€r grejen ”överstökat” redan frĂ„n början, för att sen bara kunna göra kust-grejen resten av resan. Men jag mĂ„ste erkĂ€nna att jag var lite nervös över det, dĂ„ jag bara varit dĂ€r en gĂ„ng tidigare, hittar ingenstans, och Ă€ven lĂ€t mig sjĂ€lv bli lite shook av det faktumet att den staden med omnejd kanske inte nödvĂ€ndigtvis Ă€r den tryggaste platsen i vĂ€rlden. Jag brukar inte kĂ€nna sĂ„, men skulle nĂ„got mot förmodan hĂ€nda; speciellt med hyrbilen, alla mina prylar och direkt i början av resan hade det varit MF katastrofalt. Sedan nĂ€r jag sĂ„g att det inte fanns nĂ„gra andra alternativ Ă€n att landa dĂ€r framĂ„t 21 pĂ„ kvĂ€llen, bestĂ€mde jag mig för att strunta i det, eller Ă„tminstone göra om planen litegrann. MagkĂ€nslan och intuition Ă€r trots alls kungen i detta slott.
Jag insÄg senare nÀr jag faktiskt landade, och nÀr jag kÀnde mig lite mer varm i klÀderna att mina rÀdslor hade varit ogrundade. Det Àr ju sÄklart inga konstigheter. Det finns Maps pÄ luren, och man behöver ju faktiskt inte köra igenom den slummigaste slummen mitt i natten med rutorna nere, om man inte kÀnner sig riktigt kaxig. SjÀlv lÄg jag vÀl pÄ en ljummen 28 % dÀr och dÄ.
Men det Àr ju precis samma som i Cape Town, eller vart man Àn befinner sig i vÀrlden. Kanske att man till exempel inte nödvÀndigtvis stannar för varje rödljus (robot) sent pÄ kvÀllen och natten hÀr uppe. Olika seder i olika lÀnder sÄklart, men hÀr kommer det ÀndÄ nÄnstans ner till bara allmÀn sjÀlvbevarelsedrift om timmen Àr sen, uppsikten god och korsningen helt tom. Kan lÄta knasigt, men hellre det Àn att i vÀrsta fall finna sig i en riktigt otrevlig situation.
En sak som jag snabbt bestÀmde mig för pÄ den hÀr resan att, om nÄgon nÀmner en plats till mig som jag inte varit pÄ, sÄ mÄste jag fara dit och kolla in den. Lite som en hint frÄn universum ungefÀr. Tror att bra, roliga och spÀnnande saker kan hÀnda om man bara Àr öppen för förslag och lite observant pÄ dessa hintar och sin omgivning. GÄr med flödet osv.
Tror det enda stÀllet som jag inte for till, trots att jag fick det tipsat var St Lucia; en liten stad lÄngt upp lÀngst efter östra kusten. Men det var typ 30 mil dit frÄn vart jag var, och tiden begrÀnsad, sÄ fick skippa det. Kanske fÄr kryssa av den nÀsta gÄng dÄ! Förhoppningsvis pÄ tvÄ hjul den gÄngen. Hade ju varit det allra göttesta, och mÄngen blev pÄminnelserna om det pÄ den hÀr resan. Men om det Àr menat sÄ kommer det att ske. Jag kÀnner mig sÄ jÀkla redo och peppad pÄ den typen av Àventyr i vilket fall.
Sagt och gjort blev Marloth Park, vÀldigt nÀra grÀnsen till Mozambique första stoppet. Lite halvseg körning första kvÀllen, och irritationen över den dÀr Kwid rackaren gjorde sig snabbt till kÀnna. MÄnga som ville Äka med lÀngst efter vÀgarna med tummen i vÀdret, men fÄ blev valda. Dagarna dÀrefter alltsÄ. Men nice att komma fram i vilket fall, och det Àr ÀndÄ en ganska hÀftig plats. Ett stÀngsel bort frÄn Kruger-parken, med massa diverse vilda djur som bara hÀnger och springer runt pÄ vÀgarna och i buskarna runt den hÀr byn.
Kan jag vÀl ish rekommendera beroende pÄ vad man Àr ute efter, förutom att jag sjÀlv blev rastlös ganska snabbt. Finns inte sÄ mycket att göra dÀr egentligen. TvÄ barer och en minigolfbana typ. Vill dessutom vara I naturen, och inte bara köra igenom den, eller sitta pÄ café:n med fin utsikt. Och finns det massa barnfamiljer och seniorer i nÀrheten Àr jag förmodligen inte pÄ riiiktigt rÀtt plats i mitt uttalade syfte för den hÀr typen av resor ÀndÄ, Àr vÀl en vÀldigt bred generalisering. SÄklart inget illa menat till barnfamiljer och seniorer.
Det var min sammanfattande tanke av just detta stÀlle i alla fall. Men det var coolt ÀndÄ, och jag Àr glad att jag for dit.
Anyways, hÀr kommer fler bilder, ocksÄ i kronologisk ordning;
En Greater kudu snaskandes pÄ en buske Jag gick igenom sagt stÀngsel pÄ ett stÀlle dÀr det var trasigt, och fick en lÀtt men vÀlförtjÀnt utskÀllning för det, dÄ parkvÀktarna trodde att jag var en tjuvjÀgare, och det Àven finns lejon dÀr i nÀrheten tydligen. Helt klart dumdristigt och oansvarigt av mig (gör inte som jag), men ocksÄ rÀtt jÀkla spÀnnande att gÄ dÀr ett tag.
Alla krokodiler som jag sett i fĂ„ngenskap Ă€r eller Ă„tminstone har verkat vara vĂ€ldigt lata, chilla, sömniga eller bara avslappnade. Kanske mĂ€tta, eller inte har nĂ„gon annanstans de behöver vara. Kanske bara diggar solen. FĂ„ngenskap förĂ€ndrar sĂ€kerligen djur pĂ„ mĂ„nga olika sĂ€tt. Men samtliga av krokodilerna som jag sĂ„g dĂ€r bara kastade sig i vattnet som om deras liv stod pĂ„ spel samma sekund som de hörde att nĂ„got nĂ€rmade sig. Ăven de som befann sig pĂ„ mindre öar 20-30 meter bort i den hĂ€r lĂ€mpligt döpta Krokodilfloden satte av i full karreta. Ăven storkar och andra stora fĂ„glar pĂ„ de hĂ€r öarna blev vĂ€ldigt nervösa och flög ivĂ€g nĂ€r de sĂ„g nĂ„got komma gĂ„endes. Trots att det nog inte finns en sĂ€krare plats för en fĂ„gel Ă€n uppe i ett trĂ€d som stĂ„r pĂ„ en ö, omringad av en flod full av krokodiler.
Det tyckte jag var lite intressant i alla fall; hela den hĂ€r grejen om deras beteende och snabbhet i det vilda, jĂ€mfört med hur de Ă€r i fĂ„ngenskap. Och Ă„ter igen — ingen resa Ă€r vĂ€l helt utan Ă„tminstone nĂ„gra instanser av i efterhand tvivelaktiga val, som i stunden kĂ€nns fullt spelbart och rock ‘n roll.
PĂ„ vĂ€g över Krokodilfloden in i Kruger-parken â dyrt var det; typ 600 nĂ„nting rand (en bit över 30 âŹ) bara för att köra in dĂ€r över dagen som utlĂ€ndsk medborgare. Men det Ă€r ju bara att köra pĂ„ liksom, för det Ă€r ju inte varje dag man Ă€r dĂ€r. Och det var Ă€ndĂ„ en cool upplevelse, Ă€ven om jag gĂ€rna hade sovit över dĂ€r en natt eller tre. Tiden kĂ€ndes vĂ€l för knapp eller nĂ„t, för sĂ„ blev det inte. SĂ€kert ganska dyrt det med gissningsvis, och ska man göra den grejen vill man nog göra det ordentligt och planerat, med mer Ă€n bara snacks och nĂ„n enstaka bĂ€rs i bilen.
Jag hade Ă€ven velat se mer av den norra delen av parken, dĂ€r det kanske inte heller Ă€r riktigt lika mycket folk. Crook’s Corner lĂ€ngst upp i parken pĂ„ landsgrĂ€nserna mellan SA, Mozambique och Zimbabwe var en plats som jag fick tipsat skulle vara rĂ€tt intressant, dit tjuvjĂ€gare historiskt sett farit för att undvika polis och parkvĂ€ktare för sina illdĂ„d. SĂ„ det Ă€r vĂ€l pĂ„ listan det med antar jag, tills nĂ€sta gĂ„ng!
Men som bÄde en och tre personer sagt som jag pratat med, det hÀr om att bli biten av Afrika-flugan. Det Àr sÄ jÀkla stort och mÀktigt att man bara vill komma tillbaka gÄng pÄ gÄng och se fler platser, och göra Ànnu fler grejer. Bara den hÀr parken Àr frÄn ena hörnet till det andra 36 mil lÄng, och över 6 mil bred. Mycket buske med andra ord, och en av de djurrikaste platserna i vÀrlden.
Och blev jag inte biten sist (vilket jag sÄklart blev) sÄ blev jag det definitivt nu i alla fall. Jag kÀnner mig Àven mer hemma Ätminstone i Western Cape Àn jag gjort nÀstan nÄgon annanstans i vÀrlden som jag varit pÄ. Det Àr coolt, och det kÀnns vÀldigt, vÀldigt bra ocksÄ att ha hittat en sÄn plats. Att ha vÀnner och bekanta dÀr, och veta att man alltid kan komma tillbaka nÀr som helst, och nÀstan garanterat ha en riktigt god tid vad jag Àn vÀljer att hitta pÄ. Det Àr fint.
En lite rolig fakta som satt sig pÄ hjÀrnan, som jag lÀste nÄgonstans vid nÄgot tillfÀlle, eller kanske sÄg nÄgon video, Àr att anledningen till varför just hÀstar blev tÀmjda, men inte zebror, Àr för att de Àr för envisa. Nopes, det blir ingen ridning. HÀlsningar, alla zebror
”Zebra stripes come in different patterns, unique to each individual. Several theories have been proposed for the function of these patterns, with most evidence supporting them as a deterrent for biting flies.”
Oj oj, vilken uppstÄndelse det blev över det hÀr prÀktiga djuret. Fick köra förbi snabbt och haffa en bild i bara farten 
African bullfrog ; ”voracious eaters” 
Har en kÀnsla av att, skulle man fara tillbaka 100,100,001 Är i tiden med en bra kamera, skulle man kunna ta en vÀldigt liknande bild om man bara var modig nog. Modell urÄldrig, sÀkerligen 
Horse Shoe Falls â superfint. En toppenhĂ€rlig plats.
Men jag kunde verkligen inte hjÀlpa att kÀnna det Ätskilliga gÄnger under den hÀr resan att, fan vad skevt ÀndÄ att platser som dessa ligger pÄ vad som anses vara privat mark. Man mÄste alltsÄ betala en privatperson som stÄr dÀr med sin kortterminal, för att överhuvudtaget fÄ vara hÀr. I det hÀr fallet en vÀldigt symbolisk summa pÄ 20 rand förvisso⊠men ÀndÄ. Har man glömt plÄnkan hemma Àr det bara att vÀnda om, eller alternativt göra sig ovÀn med nÄgon. Varför Àr det till salu liksom, och vem har tagit sig rÀtten att sÀlja det till att börja med? Bara för att man slÄr upp ett hus i nÀrheten, tillhör dÄ plötsligt allt mellan himmel och jord den singulÀra individen och ens avkomma i all överskÄdlig framtid, eller vad Àr tanken? Tycker det kÀnns extremt orimligt hela grejen.
Jag vet, det Ă€r ett vĂ€ldigt hippie sĂ€tt att se och tĂ€nka pĂ„ saker. Men jag tycker inte att naturen i sig ska vara till salu; Ă„tminstone inte natur som denna. Det klart att man ska kunna Ă€ga en gĂ„rd och kanske lite skog runtom, det sĂ€ger jag ingenting om. Det kommer sĂ€kert jag ocksĂ„ att vilja göra en vacker dag i framtiden. Men det Ă€r ju en jĂ€kla skillnad pĂ„ att Ă€ga en bil eller en gungstol till exempel, mot för att âĂ€gaâ en fors. Jag blev vĂ€ldigt trött i alla fall pĂ„ att hela tiden mĂ„sta lirka upp bankkortet vart man Ă€n far hĂ€r, eller vad man Ă€n vill göra. Man fĂ„r tycka och tĂ€nka som man vill sĂ„klart, som sĂ€kerligen mĂ„nga gör fast precis tvĂ€rt om. Men jag tycker det Ă€r skevt i vilket fall, och ser ner pĂ„ det.
Farsan brukade sÀga att, allt Àr bara till lÄns, och man tar inte med sig nÄgonting nÀr man dör. Och jag kan inte annat Àn att hÄlla med nu nÀr jag hunnit bli lite Àldre. Vad Àger en person egentligen, förutom sin sjÀl, nÀr döden stÄr i farstun? Inte vattnet i bÀcken utanför i alla fall.
En annan plats som jag tyckte var sĂ„ groteskt dĂ„ligt planerad och utförd, pĂ„ tal om att mĂ„sta betala för att se och vara i naturen, var ett annat vattenfall som heter Mac Mac Falls. Precis som mĂ„nga andra en vĂ€ldigt naturskön plats, för det Ă€r vĂ€ldigt vackert hĂ€r. SĂ„ mycket kan man tryggt konstatera. Men efter att man parkerat bilen och gĂ„tt ner för en trapp, sĂ„ fanns dĂ€r bara en liten yta att stĂ„ pĂ„. Inga bĂ€nkar eller sittplatser, och hela den hĂ€r utkiksplatsen var omringat av kanske 2,5 meter höga metallstolpar med klĂ€tterskydd â sĂ„ det enda man kunde göra, och fick göra för sina 50 rand; det var att stĂ„ pĂ„ en hĂ€r plattformen kanske hundra meter bort frĂ„n det hĂ€r vattenfallet, och kolla pĂ„ det i gluggarna mellan dessa höga metallstolpar. Det gick inte heller att gĂ„ nĂ„gon annanstans, eller göra nĂ„got annat Ă€n att bara stĂ„ just dĂ€r, kĂ€nna sig inklĂ€md och blĂ„st, och sedan bara gĂ„ samma vĂ€g tillbaka till parkeringen och kontemplera sina livsval. Jag och en barnfamilj, nöjd pĂ„ minuten blankt.
Som grĂ€dden pĂ„ moset satt sĂ„klart Ă€ven en skylt dĂ€r som pĂ„pekade att âvar hĂ€r pĂ„ egen riskâ, och jag kunde inte annat Ă€n tanka att, vilken jĂ€kla risk? De har gjort det sĂ„ överdrivet sĂ€kert att besöket tappat sin mening helt och hĂ„llet. Det var som inte ens vĂ€rt bensinen som det tog för att parkera bilen. En spektakulĂ€rt missad möjlighet helt enkelt, byggd som om det vore bakgĂ„rden till ett dagis. Man kan nog lita pĂ„ att inte mĂ„nga far dĂ€rifrĂ„n och kĂ€nner att; wow, det dĂ€r mĂ„ste vi göra om! Om ens nĂ„gon nĂ„gonsin gjort det.
Jag tog ingen bild, för det var verkligen ingenting att se. Jag tog istÀllet den L:en, skÀmdes lite och körde vidare.
Det Àr sÄ jag kÀnner, blir helt fn snurrig ibland 
Nightmare fuel 
En mineralformation (The screaming monster) i Sudwala-grottan som började vÀxa för 160 miljoner Är sedan under yngre Jura. Kanske en eller annan dinosaurie har slickat pÄ den dÀr, vem vet. NÄgra grottmÀnniskor har ju garanterat gjort det i alla fall under de senaste hundra tusen Ären, for duckin sure 
En vÀldigt annorlunda konserthall vid speciella tillfÀllen. Miriam Makeba har bland annat spelat hÀr vid nÄgot tillfÀlle enligt tourguiden, för den som Àr familjÀr med Sydafrikanska megahits (bilden tagen frÄn stentrappor formade som sittplatser) 
The Devilâs Workshop (alltid med dessa dramatiska namn) 
Fossiler i taket. Hörde nÄt om miljarder Är slÀngas runt, och det syns nÀstan. Crusteeyyy 
Möjlighet till 5 timmar & 6 kilometer pÄ huk, krypandes och kravlandes för den tappre
”It involves fairly strenous crawling, climbing and squeezing through rock tunnels and tight muddy spaces.” NĂ„gon som hade kĂ€nt sig manad?
En annan stor syndare Ă€r vem som nu Ă€n har ansvar utkiksplatserna hĂ€r runt Blyde River Canyon. Samma dĂ€r sĂ„klart â 50 rand för ett besök. Det var det vĂ€rt alla gĂ„nger, för det Ă€r trots det jag ska skriva om, en sĂ„ sjukt mĂ€ktig plats att vara pĂ„. Drakensberg Ă€r Ă€ndĂ„ the fn Biz, och det kĂ€nde jag sist ocksĂ„, bara vĂ€ldigt mycket lĂ€ngre söderut. Jag kan sĂ„klart ha fel, men det kĂ€nns som en ganska unik plats i vĂ€rlden. Just hur dessa klippformationer ser ut, hur lĂ„ngt den hĂ€r bergskedjan strĂ€cker sig (100+ mil), och hur grönt det Ă€r hĂ€r. Verkligen deluxe natur i vilket fall som helst.
Men trots de garanterat tusentals randen som de (vem?) fÄr in varje dag av alla besökare, sÄ ligger det ÀndÄ massa skrÀp överallt just bortanför dÀr folk gÄr som massa idioter bara lÀmnat kvar. Och min frÄga Àr; hur kan man ta betalt för att se en plats, men inte ha ork eller resurser att ens hÄlla den platsen ren. Vad Àr det man ens betalar för isÄfall? Korruption Àr inte en dÄlig gissning. Och det Àr som det perfekta brottet. Ta betalt för nÄgot som man inte Àger, och samtidigt frÄnsÀga sig typ allt ansvar för att faktiskt se efter det och hÄlla det rent. Sen Äter igen med dessa skyltar som sÀger gÄ inte lÀngre Àn hit, utan nÄgon som helst förklaring eller till synes anledning till varför. Pyttsan.
Jag tycker det Ă€r skamligt, och jag störde mig pĂ„ det mycket mer Ă€n vad jag egentligen hade velat. Det var Ă€ven mer sĂ„ i norra delen av landet Ă€n i Western Cape, som jag upplevde det i alla fall. Kanske var det bara de tusen olika vattenfallen och utkiksplatserna som gjorde att det kĂ€ndes sĂ„. Vet faktiskt inte. Men det kom en punkt dĂ„ jag bara vĂ€nde om dĂ„ jag sĂ„g att de tog 170 rand för de dĂ€r Bourkeâs Potholes till exempel, eller över 400 rand för utlĂ€ndska medborgare bara för att köra in i Table Mountain National Park. I helvete heller era girigbukar sade jag nog sĂ€kert högt för mig sjĂ€lv och vĂ€nde om, av ren principsak.
Det hÀr och förra inlÀgget hade med andra ord sÀkerligen varit Ànnu lÀngre, om det inte var för att jag Àr en snÄlis. à tminstone nÀr priser inte kÀnns befogade, eller ens rimliga. NÀr det börjar osa girighet och hittepÄ.
I vilket fall, och lĂ„ngt sĂ€tt att sĂ€ga — den hĂ€r resan var inte utan en viss Ă„tminstone stundtals kĂ€nsla av frustration, men det Ă€r vad det Ă€r. Jag Ă€r sĂ€kerligen inte ensam om att kĂ€nna dessa saker. Det var Ă€ndĂ„ ett fantastiskt sĂ€tt att avsluta ett redan vĂ€ldigt lyckat och framgĂ„ngsrikt Ă„r, och det Ă€r jag vĂ€ldigt tacksam för. Det Ă€r en hĂ€rlig kĂ€nsla att inte ha nĂ„got annat som man vill eller behöver göra pĂ„ en helt vanlig vardag i slutet av december Ă€n att bara glida runt och göra sĂ„nt hĂ€r. Kolla in grottor, vattenfall och spana efter bra hikes och naturomrĂ„den. Kanske se om man hittar nĂ„gon schysst bar eller bryggeri osv. Kanske nĂ„gon att ha ett bra snickelisnack med om man Ă€r i modet. Det Ă€r helt okej faktiskt.
Och det hĂ€r Ă„ret 2026 â vi hĂ„ller ruggigt bra momentum. Saker ser och kĂ€nns ljusa och spĂ€nnande, och jag Ă€r vĂ€ldigt peppad pĂ„ lite allt möjligt. Men det Ă€r ocksĂ„ en annan historia.
NÀr man Àr riktigt sugen pÄ Sprite gÄr en lÄngburk Ät som ingenting 
Hushunden pÄ Joy River Backpackers i Moremela. En liten, lantig stad lÀngst efter nÄn vÀg i Mpumalanga, mitt emellan lite större mindre stÀder. En ganska vild sak hÀnde nÀr jag bodde dÀr.
Jag kom fram och checkade in rĂ€tt sent pĂ„ kvĂ€llen, efter att lĂ€nge kört efter fel grusvĂ€g med nervöst stora pölar för min lilla skitbil cLimBeR. Men efter att ha hittat rĂ€tt grusvĂ€g, sĂ„ kör jag förbi ett skjul dĂ€r det grillades och spelas hög musik. Det Ă€r fest liksom. Jag frĂ„gar nĂ„gon som stĂ„r dĂ€r om det hĂ€r Ă€r rĂ€tt vĂ€g till hostelet, och det var det mycket riktigt. Jag kommer fram, slĂ€nger in alla mina grejer i det hĂ€r rummet som bilden Ă€r tagen i, hĂ€lsar pĂ„ hunden och tĂ€nker att en bĂ€rs hade varit nice sĂ„hĂ€r pĂ„ kvĂ€llskvisten. Det hĂ€r klassiska afrikanska beatet ekar dessutom bara hundra meter bort dĂ€r jag just körde förbi, sĂ„ jag tĂ€nker att dĂ€r kan man ju lĂ€tt knipa en rackare. Men nĂ€r jag berĂ€ttar det för kvinnan som jobbar pĂ„ hostelet sĂ„ sĂ€ger hon direkt att jag inte borde gĂ„ dit, för att det inte Ă€r sĂ€kert. Det var en tvĂ€rsĂ€ker avrĂ„dan. ”Your shouldn’t go there, it’s not safe.” Men jag tĂ€nker sĂ„klart att, jag kan hantera mig sjĂ€lv, och Ă€r inte rĂ€dd för mĂ€nniskor. Vad finns det dĂ€r att vara rĂ€dd för liksom, och sĂ€ger det till henne. Hon sĂ€ger dĂ„ igen att jag inte borde gĂ„ dit för att det inte Ă€r sĂ€kert, att de har festat hela dagen, och sĂ€kert Ă€r fulla. Men det Ă€r sĂ„ nĂ€ra Ă€ndĂ„ sĂ„ jag sĂ€ger att jo jag gĂ„r dit en snabbis och bara kniper en bĂ€rs to go, för vad Ă€r det vĂ€rsta som kan hĂ€nda? DĂ„ sĂ€ger hon bara, sĂ€g till nĂ€r du Ă€r tillbaka.
Jag gÄr upp dit, och gÄr in genom dörren till det hÀr skjulet som jag tÀnker Àr mer eller mindre en vanlig bar, sÄhÀr lite pÄ vischan. Det Àr kanske 15-20 personer dÀr inne, det spelar hög musik och folk sitter typ i en ring. Men innan jag ens har hunnit skanna av min omgivning och rummet, dvs pÄ tvÄ sekunder blankt stÄr det vad jag tror Àr tvÄ tjejer, och absolut dödsstirrar pÄ mig. Med vad som sÄg ut som riktigt och genuint hat i blicken. KÀnner direkt att, shit, hon hade rÀtt den dÀr kvinnan. Detta Àr absolut inte rÀtt plats för mig att vara pÄ just nu. Snubben bakom gallret i baren skriker Ät de hÀr tvÄ personerna pÄ nÄgot av sprÄken som talas hÀr, som jag inte förstÄr. Jag bestÀller hastigt tvÄ glasflaskor öl, blippar mitt kort och beger mig omedelbart dÀrifrÄn. StÀmningen dÀr inne var inte alls vad jag trodde, och vad musiken fick det att lÄta som. Men som jag gÄr dÀrifrÄn tillbaka i mörkret, sÄ kÀnde jag ÀndÄ att jag var jag tvungen att kolla mig över axeln, redo att krossa flaskorna för att ha nÄgot vasst pÄ mig om nÄgon eller nÄgra skulle komma efter, för det var den typen av vibbar som jag fick.
RÀtt nojigt för en stund dÀr. Men allt gick bra, och jag tog mig tillbaka utan vidare incidenter. Men jÀvligt sjuk grej ÀndÄ. Det var tydligen massa prostituerade dÀr sa kvinnan, och rasism sÄ tjock att den gick att skÀra med en smörkniv, för sÄdÀr ovÀlkommen har jag nog aldrig kÀnt mig nÄgonstans förr. Att det rent utav var farligt för mig att gÄ dit. Det Àr tack och lov inte en kÀnsla och upplevelse som jag sjÀlv i alla fall Àr van med, och inte heller förvÀntade mig, trots kvinnans tydliga avrÄdan. TÀnkte bara klart grabben ska ha en bÀrs i mitt lÀttsamma och kanske dÀr och dÄ lite naiva sinne.
Detta var Àven mitt i veckan, och musiken spelades högt och lÄngt inpÄ natten sÄ det hördes genom mina hörselproppar. Visan och det afrikanska beatet lÀt precis likadant natten dÀrpÄ, och gissningsvis Àven natten efter det, sÄ mÀnniskorna som var dÀr hade nog inte jÀttestora prospekter misstÀnker jag. Inte heller av den vÀlkomnande typen, vad det verkade som.
Sattee, det var lite intressant kan man vÀl kanske sÀga.
Sekukhune flat lizard, Blyde River Nature Reserve 
FÀrgglad och obesvÀrad av höjder 
Starka ârör mig inteâ vibes. Ganska metal trĂ€d ocksĂ„ 
SlagsmÄl, gissningsvis. Potentiell trekant, men förmodligen slagge 
Gaboon Viper, av slÀktet Bitis. Lite roligt namn pÄ ett ormslÀkte ÀndÄ. Tycker att det Àr vÀldigt fina och hÀftiga djur (pÄ behörigt avstÄnd) 
En innan safari-ish öööle 
Fick en privat tour pÄ julafton av Hoedspruit Endangered Species Centre i Limpopo, dÄ ingen annan var dÀr just dÄ. Det var rÀtt nice ÀndÄ, och snubben som höll i den guidade turen sa att man kan hyra hela bilen sjÀlv om man ville, men att det dÄ gick pÄ 3k ZAR. Sattee, bra deal ÀndÄ att bara behövas betala en tiondel av det.
En ganska stor fĂ„gel med en orange âpĂ„seâ under hakan var tydligen ett riktigt psycho som hade haft ihjĂ€l tvĂ„ av sina partners. Det var trĂ„kigt och sorgligt att höra, och nu satt han som straff för sina brott ensam pĂ„ livstids fĂ€ngelse, i sin förvisso ganska stora bur. Han syns litegrann rakt fram pĂ„ bilden. Det fanns en anledning till varför han inte kunde bli utslĂ€ppt i det vilda som guiden berĂ€ttade om, minns dock inte exakt vad. Kanske var det det; att han Ă€r extremt vĂ„ldsbenĂ€gen… förmodligen just precis det nu nĂ€r jag tĂ€nker efter.
Men han diggade oss i alla fall, för han kom med grÀs i munnen till oss, vilket sÄklart var vÀldigt generöst och uppskattat. En charmig gentleman, trots sina mordiska tendenser. Eller sÄ kanske han egentligen bara var pÄ jakt efter fler offer, och försökte locka in oss till hans tortyrkammare, dÀr bara vassa klor och nÀbbar vÀntade. SvÄrt att sÀga, men nÄgra klappningar kom inte pÄ tals i alla fall
En sÄn hÀr; Southern ground hornbill (inte min bild) 
Acinonyx jubatus; enda levande arten av sitt slÀkte 
Var pÄ ett stort event pÄ julafton i Acornhoek, dÀr en till nÄgon grad lokal artist stod pÄ scenen. Det spöregnade, men folk stod ÀndÄ och dansade och sjöng, och stÀllet var knökfullt, sÄ det mÄste varit en populÀr artist eller rappare i vilket fall. Acornhoek i sig var ingen höjdare; ganska smutsigt, sunkigt och kÀndes rÀtt sketch. Förmodligen ganska fattigt. Men dagen efter sÄ körde jag (tror) norrut, och helt plötsligt inom loppet av vad som kÀndes som en minut eller tvÄ sÄ var man i en helt annan omgivning, med trÀd och grönska sÄ lÄngt ögat kunde nÄ. FrÄn ruggigt mycket trafik och mÀnniskor, till nÀstan ingen trafik alls. Bara vacker natur. Kanske solen tittade fram till och med. FÄgelkvitter. En perfekt regnbÄge uppenbarade sig i samma stund. Det kÀndes Àven sÄ runt Sabie, som Àr en av de finare och mysigare stÀderna i omrÄdet. Som jag for igenom eller bodde i i vilket fall. För att summera; skillnaden pÄ en stad och den nÀsta kan vara ganska stor hÀr uppe.
Jag pratade med en lite Àldre herre frÄn Storbritannien pÄ en bar eller lokalt bryggeri som spenderade sin pension med att hÀnga i Kruger, och fota massa djur dÀr och i sin trÀdgÄrd i Sabie. Det lÀt som en extremt vÀl spenderad pension i mina öron. Trevligt samtal, och fÄr se mÄnga fina bilder dÀrifrÄn som han lÀgger upp. Cheers m8.
Det Àr verkligen ett land av starka kontraster, och nÄgonstans pÄ den vÀgen sÄg jag den hÀr gravplatsen, som jag tyckte var en fin plats för sista vilan. Tog en prommis i omrÄdet runt det hÀr vattenfallet (ingen aning lÀngre vart det ligger eller heter), och var tvungen att stanna till och fota den hÀr kossan som bara helt obrytt lÄg och tog upp hela ena körfÀltet. Att jag kom och körde var inga problem, men det blev lite jobbigt nÀr nÄgon skummis nÀrmade sig till fots och skulle knÀppa en bild. Fattar det.
De hÀr grabbarna frÄn Joburg skulle hajka i Woodbush (Magoebaskloof hiking trail) i fem dagar, och potentiellt mÄsta korsa den hÀr och/eller andra floder 12 gÄnger första dagen, om jag minns rÀtt. Inklusive en 18km trask sista dagen. De fick fira över alla ryggor och packning med hjÀlpa av Ànterhakar och en klÀttringslina över floden, och oj sÄ nÀra de var att plurra packningen eller att den skulle fastna mitt över forsen. Var lite spÀnnande att kolla pÄ bara för deras skull. Men kvÀllen innan de begav sig de bjöd in mig att ta en sÀng och sova i stugan de hade lÄnat första kvÀllen, istÀllet för att jag skulle fara och betala för nÄgot hostel. VÀldigt hyggligt och generöst, men jag blev samtidigt inte helt förvÄnad om jag ska vara Àrlig. MÄnga hÀr Àr otroligt snÀlla och inbjudande mÀnniskor, pÄ ett sÀtt som man kanske inte riktigt stöter pÄ i samma utstrÀckning hÀr uppe i norr. Jag kan sÄklart ha fel, men det Àr min upplevelse i alla fall. Jag tror speciellt nÀr man reser pÄ egen hand.
Vet inte hur det gick för dem, men hade absolut varit pÄ om jag hade vetat det tidigare Àn kvÀllen innan, kommit förberedd och mitt flyg tillbaka till Cape Town inte gick dagen efter. Helt klart trevliga bois i alla fall, sÄ hoppas det gick bra för dem och att det var riktigt nice. Kan sÀkert vara en otroligt grym hike, Àven om den lÀt ganska tuff; speciellt med packning och proviant i flera dagar. Men sÀkerligen belönande bÄde under tiden, och nÀr man vÀl ser stugorna efter en lÄng dags traskande.
Det Àr exakt sÄnt jag vill göra, men sÄnt som man absolut inte ska göra pÄ egen hand. För hÀnder det nÄgot olyckligt en dagsmarch eller tre mitt ute i skogen ingenstans, och ingen vet vart man Àr, dÄ kan det bli riktigt jobbigt. Speciellt nÀr det blir mörk osv. I Sverige visst, men inte i Afrikanska bushen.
Jag hade tÀnkt gÄ samma vÀg dagen innan, men nÀr man möts av den hÀr synen blir man inte lika pepp. Det Àr bron som hÀnger dÀr pÄ andra sidan, som sÀkert gett sig till vika för forsen. Fick bara en bild i huvudet av att tappa balansen och plurra med luren och allting som jag hade pÄ fickorna, eller i vÀrsta fall svepas med. Gud vilken trÄkig sista dag det hade varit ;p 
De kom dock kittade, sÄ det gick sÀkert kalasbra 
Vad tror ni kom först; Moria i Lord of the Rings… eller Moria, Limpopo? Sista bilden som jag tog dĂ€r uppe, innan jag satt pĂ„ flyget ner till Cape Town igen, och mitt sido-quest kommit till sin Ă€nde. Det var coolt i alla fall. Mycket ensamtid dĂ„ det visade sig att det var regnsĂ€song som jag inte ens visste om, och sĂ„klart inte hade kollat upp i förvĂ€g. Rutinerad som man Ă€r. Stötte dĂ€rför inte pĂ„ överdrivet mycket mĂ€nniskor under tiden, men det var trevligt Ă€ndĂ„.
Kan sĂ€ga att Polokwane som Ă€r huvudstaden i Limpopo har det vansinnigaste numret av rödljus som jag sett pĂ„ sĂ„n relativt liten yta, och Ă€r dĂ€rför en sjukt frustrerande plats att köra pĂ„. Rondeller eller vanliga stoppskyltar Ă€r nĂ„got som de inte vill veta av, nÀÀÀru! Ăven… ingen rekommendation. Det finns finare platser hĂ€r pĂ„ jorden. Förvisso bara under en kvĂ€ll dĂ€r, men jag hittade pĂ„ vĂ€gen tillbaka till Joburg -en bar- som inte var tom, och dĂ€r det ocksĂ„ kĂ€ndes tryggt att parkera. En kvinna som jag pratade med verkade genuint förbluffad av vad jag gjorde dĂ€r. Det Ă€r vĂ€l inte den turist-hubben som vissa andra platser i landet Ă€r, och jag kan Ă€ndĂ„ köpa det. Litegrann vad gör man dĂ€r om inte för att hajka eller jaga ungefĂ€r, och det sista tycker jag inte att man ska göra Ă€ndĂ„.
Men följde med pÄ en vÀldigt Afrikaans fest senare den kvÀllen, i vad som kÀndes som en stor lada. Mycket dans, bÀrs och oklar dunka-musik, sÄ nÄgot roligt hÀnde dÀr i alla fall.
Och det var min resa. Kul att du lÀste! Eller bara kollade pÄ bilderna, hade jag nog ocksÄ gjort. Tycker i vilket fall att det Àr roligt bÄde att resa, fota och skriva, sÄ sÀkerligen mer som komma skall under Äret och i framtiden. Vart ska man dra hÀrnÀst?
Peace och pÄ Äterseende
-
Trodde aldrig det skulle ta sÄn hÀr lÄng tid att sortera lite bilder, men sÄ kan det vara ibland. Jag var i alla fall och hÀlsade pÄ i Sydafrika frÄn slutet av november till början av januari, efter drygt fem Är sedan jag var dÀr senast. Det kÀndes vÀldigt bra, dels för att jag sÄklart har saknat det, men Àven att fÄ komma tillbaka dit och inte mÄsta dras med massa str8 up drakoniska Corona-restriktioner som blev mitt rÀtt otillfredstÀllande avslut pÄ tiden dÀr nere sist. Det var fem ruggigt sega mÄnader sjÀlv i min lilla granny flat i Sanddrift, i ett Cape Town som kÀndes helt öde, Ätminstone dÀr jag bodde. Det var mest bara tvÄ UFC fight nights i veckan, plus dagliga lÄnga promenader (trots att man egentligen inte fick det) som tog mig igenom det. Det Àr som rÀtt flummigt att tÀnka tillbaka pÄ nu, men det tror jag sÀkert att det Àr mÄnga kÀnner.
I vilket fall, nya Ä hÀrliga tider, och hÀr kommer lite bilder frÄn den resan i ganska sÄ skaplig kronologisk ordning, mest bara för enkelhetens skull. En och en halv av de veckorna var jag uppe i Mpumalanga och Limpopo i norra delen av landet, men gör ett separat inlÀgg för det, för det blev sÄ himla mycket bilder i ett och samma inlÀgg.
Fett skönt att Àntligen ha det hÀr gjort!! DÄ kör vi
Det första jag gjorde nÀr jag droppade av grejerna pÄ hostelet var att gÄ in pÄ Pick n Pay för att köpa ett lÄs, och hittade de hÀr grymma sockarna, som Àr Luddes nya favoritsockar, eller hur? ;D med ett himla bra buskap ocksÄ. Var ba skön. Endast för anvÀndning vid speciella tillfÀllen, sÄ som bröllop eller begravningar. 
My brother from another mother, Jonteeey! Fn good to see you man, as always 
LÄnga gatan frÄn balkongen pÄ Long Street Backpackers. Ibland rÀtt öde // ibland sÄ knökpackad att man knappt tar sig fram. Typ kvÀllen och natten dÄ de tÀnde julbelysningen i stan. Löjligt mycket folk. Stod det kanske till och med pÄ nÄgon hemsida att typ runt 80k mÀnniskor skulle samlas i stan för att ringa in juletiderna? Vill minnas nÄgot sÄnt i alla fall. HÀr har man ÀndÄ hÀngt en del alltsÄ.
De enda skillnaderna nu mot för dÄ som jag lade mÀrke till var att det inte lÀngre Àr en stor SA-flagga mÄlad över hela husfasaden i slutet av gatan, Dubliners har lagt ner (RIP), och det finns numer, om man sÄ vill, bÄde en och annan dispensÀr pÄ denna gata. Mike Tyson har bland annat öppnat en typ 100 meter lÀngre upp
Pynt och jox och Canal Walk 
Utsikten mot Camps Bay â fett nice prommis Ă€ndĂ„ frĂ„n Long Street, upp pĂ„ och runt Signal Hill, förbi Lion’s Head antingen pĂ„ bilvĂ€gen eller stigen (se bilden ovan), sedan höger ner runt och tillbaka pĂ„ andra sidan (gĂ„r förbi vart den hĂ€r bilden Ă€r tagen) sedan traska tillbaka till CBD lĂ€ngst parkerna vid Sea Point och allt det dĂ€r. En bĂ€rs och en spicy pita pĂ„ vĂ€gen hem, bam! Det Ă€r en bra dag đ 
Gamla kontoret i Century City. Tyckte vÀl egentligen inte om att jobba dÀr nÄgot sÀrskilt, och tyckte inte om företagskulturen pÄ stÀllet, som typ alla som kÀnner mig redan vet. Det har nÀmnts. Fredags-dranks var nice, och att haffa lite gains i kÀllaren. Skapligt kÀk vad jag kan minnas, men resten var rÀtt sisÄdÀr alltsÄ. Men man kan ju som ÀndÄ inte hjÀlpa att bli lite nostalgisk över back in the days, för det var ÀndÄ roligt, och jobbade med och lÀrde kÀnna mÄnga sköna typer under den tiden. Ni vet vilka ni Àr, som man sÀger 
Otroligt nice stĂ€lle att köra pĂ„, förbi Chapmanâs Peak ut mot Noordhoek, Simonâs Town och allt det dĂ€r. Samma med vĂ€gen frĂ„n Gordonâs Bay ut till Pringle â> mĂ„ste Ă€ndĂ„ vara bland de bĂ€sta och mest sceniska vĂ€garna i vĂ€rlden. Jag tror faktiskt det. Kan inte vara sĂ€rskilt lĂ„ngt ner pĂ„ listan i vilket fall. Fick stĂ„ dĂ€r och vĂ€nta nĂ„gon av gĂ„ngerna jag körde dĂ€r för att de höll pĂ„ att filma nĂ„got, kanske en film eller reklamfilm, och man fattar ju varför liksom.
Nu fattas bara en tusen kubiks sporthoj och lite vÄrdslös körning för att verkligen maxa upplevelsen!!
Simons stad, tror jag i alla fall 
African penguin, Boulders Beach 
Min trogna följeslagare. En rĂ€tt nice bil faktiskt; speciellt i jĂ€mförelse med en annan bil som jag blev pĂ„tvingad pĂ„ flygplatsen i Joburg, som kallas för Kwid. Jag försökte verkligen komma pĂ„ fler saker jag gillade med den, mer Ă€n bara att den var relativt brĂ€nslesnĂ„l, men dĂ€r tog det tvĂ€rstopp. Resten och allt annat med den var bara irritationsmoment. Det stod ironiskt nog skrivet âClimberâ överallt pĂ„ den, och jag har aldrig suttit i en bil som var lika otaggad pĂ„ att klĂ€ttra som den. Det Ă€r nog mer drag i en trimmad grĂ€sklippare, vilket inte gör sig sĂ€rskilt vĂ€l i ett bergigt land med sĂ„ mĂ„nga kullar och backar som Sydafrika kan jag ju sĂ€ga. Tips; köp inte en sĂ„n. Hyr den inte ens. LĂ€gg en loska pĂ„ nĂ€sta du ser.
Ăe gör inte det. Ăgarna till dem fĂ„r leva med sitt val av bil varje vag, vilket sĂ€kerligen Ă€r straff nog. Det var Ă€ven extremt noga att jag inte fick ta den *en minut* tidigare Ă€n 20:00, trots att den garanterat redan stod dĂ€r i de tvĂ„ timmarna jag fick vĂ€nta. Bu till Europcar pĂ„ O.R. Tambo. Jag tror ingen framstod i sitt bĂ€sta ljus den dagen. Förutom jag dĂ„; graciös och tĂ„lmodig som alltid.
Hermanus 
Fernkloof 
Gratis frulle med utsikt pĂ„ The Wild Farm i Wilderness â rekommendation. Trodde det var en till sovsal som gĂ€llde, men nopes hĂ€r snackar vi eget rum –> nice 
Den typen av saker som var aktuella eller pÄgÄende nÀr det hÀr trÀdet började vÀxa;
– Mongolerna med Genghis Khan i spetsen invaderar och sĂ„ smĂ„ningom störtar Jin dynastin
– Det femte korstĂ„get för att Ă„terta Jerusalem och det heliga landet frĂ„n Ayyubiderna Ă€r i full sving (gick inte sĂ„ bra)
– Birger Jarl som skulle komma att grunda Stockholm Ă„r 1252 föds, eller Ă€r vid den hĂ€r tiden bara ett barn
– Bysantinska riket har fortfarande över 200 Ă„r kvar att existera
– Den första europeiska segelbĂ„ten skulle inte dyka upp vid dessa strĂ€nder förrĂ€n 270 Ă„r senare. Lokalt fanns vid den hĂ€r tiden endast grupperingar av Sanfolk, och sĂ€kerligen sjukt mycket djur och vĂ€xtliv av alla dess slag. Medeltiden vart som helst i subsahariska Afrika mĂ„ste ha varit rĂ€tt intense
– Knappar, glasögon och handkanonen gör debut under samma Ă„rhundrade. De första brillorna mĂ„ste ocksĂ„ sett ganska roliga ut för övrigt
Tycker sÄnt dÀr Àr lite hÀftigt att tÀnka pÄ. Och den hÀr chefen till trÀd bara gör sin grej och fortsÀtter att vÀxa. LÀr nog dessutom sÀkert utleva oss alla
Map of Africa. För att det ser ut som södra Afrika med lite fantasi 
Hann bara ta nÄgra tuggor av den hÀr burgaren innan det hÄrigaste krypet som jag sett, vitt och fluffigt kom krypandes pÄ skÀrbrÀdan. Men hen var rÀtt gullig, sÄ det var okej 
DÀr Àr han. Hon? 
Har egentligen ingenting med resan i sig att göra, men det kom upp under tiden som jag var borta, och props skall ges vart det Ă€r förtjĂ€nat. Grattis och en fet tumme upp till Ulcerate som (par Ă„r sedan förvisso) slĂ€ppt den kanske och förmodligen bĂ€sta dödsmetall-skivan som jag hört. Tung som absolut bly, och i min Ă„sikt inte alls lĂ„ngt ifrĂ„n ett mĂ€sterverk. Big upâs. 
VÀldigt gullig hund pÄ The Wild Farm. Och jag tappade bort den dÀr jackan, gaaAASH. SÄ dÄligt 
Ormfristad i Plettenberg Bay (troligtvis gröna mambor) 
Western diamondback rattlesnake 
Svart mamba. Kan bli över fyra meter lÄng, snabb och fett giftig. Riktigt lÀskiga djur 
Mycket fina fÄglar i Birds of Eden, ocksÄ i Plettenberg Bay 
Nu fick jag lÀra mig nÄgot nytt. Dessa heter dubbelfotingar pÄ svenska, och Àr vÀldigt vanliga i skogarna hÀr nere. Inte direkt gulliga kanske, men ÀndÄ sÄ mycket mer okej Àn dem som kallas enkelfotingar 
Detta var nog i stunden bland de kanske tio lÀskigaste sakerna som jag gjort i mitt liv. Den andra eller max tredje gÄngen det hÀr Ärtiondet som jag kan minnas att jag varit riktigt rÀdd och nervös. Jag försöker faktiskt utsÀtta mig för det och söka ut den nivÄn av spÀnning, och egentligen bara att kÀnna saker överlag, men det Àr inte sÄ jÀkla lÀtt alla gÄnger. Det mÄste nÀstan vara en hög skaderisk och sjukt mycket pÄ spel för att jag ska kÀnna det, mer Àn bara nÄgra fÄ sekunder. Har förvisso inte sovit sjÀlv i nÄgra hemsökta hus eller talat inför en stor folkmassa, som ocksÄ ska vara jobbigt har man ju hört. Och livet Àr vÀl bara ganska sÄ tryggt hÀr uppe i UmeÄ, och det ska man ju ÀndÄ vara vÀldigt tacksam för.
NÄgra dyng-sjaskiga kvarter i Mumbai nattetid kÀndes lite obehagligt i somras, men det var nog lika mycket för att jag inte bara hade mig sjÀlv att se efter den gÄngen.
Och det Àr ÀndÄ inte samma sak som den hÀr typen av aktiviteter, tycker jag i alla fall. Eller i liften upp i à re för ett par Är sedan nÀr jag inte hade Äkt slalom pÄ flera Är, och dessutom Àr ganska mycket av en fÀrsking. DÄ kÀnde jag det ocksÄ.
I vilket fall som helst, sĂ„ hakade jag hakade pĂ„ en snubbe som volontĂ€rade pĂ„ hostelet som jag bodde pĂ„ (tack för sĂ€llskapet JP om du lĂ€ser detta) att göra en liten morgonhike. Sagt och gjort satte vi oss i bilen efter frukosten och körde ner till dit en gammal nedlagd tĂ„grĂ€ls gĂ„r lĂ€ngst efter kustlinjen. Detta Ă€r fortfarande i Wilderness, en bit över 40 mil eller sĂ„ österut frĂ„n Cape Town. Jag hade helt missat att det skulle vara ett sĂ„nt extremt pĂ„tagligt element av fara pĂ„ denna hike, och insĂ„g inte det förrĂ€n vi faktiskt stod precis framför bron. Fick bara en âhoppas du inte Ă€r höjdrĂ€ddâ. NĂ€rĂ„, det gĂ„r bra.
Men pÄ den hÀr bron gÄr man alltsÄ pÄ tjocka trÀstockar som rÀlsen ligger pÄ med typ en skos bredd mellan dem. Och skulle man rÄka trampa fel en gÄng pÄ kanske 100-150 eller sÄ meter sÄ Àr hjÀrtsnörp och sÀkert fett ont det bÀsta som skulle kunna hÀnda. I vÀrsta fall ramlar man flera meter ner till sanden, och risken för det Àr nog rÀtt stor dÄ det inte fanns nÄgot att hÄlla i sig i eller ta emot sig om det skulle ske. Eller ja, man kanske hinner greppa tag i den dÀr sönderrostade handrÀlsen, men den kÀndes lÄngt borta, och inte vad jag skulle klassa som direkt pÄlitlig. Och skulle det ske Àr nog Ätminstone benbrott rÀtt garanterat, plus ruggiga skrapsÄr om man skulle falla in i de stora stenpelare som bron stÄr pÄ. Med andra ord fruktansvÀrt drygt och smÀrtsamt, och kanske Àven rent livsfarligt om man skulle landa fel.
SÄ vi gick över den dÀr bron, och jag skakade sÄ sjuukt mycket hela vÀgen. Benen var som vÀrsta slimet. Fick stanna flera gÄnger, sÀtta mig pÄ huk och försöka kÀnna lugnet. Det var faktiskt ruggigt intensivt dÀr och dÄ, men sÄ skönt nÀr vi vÀl tog oss över. KÀndes som en bra jÀkla bedrift, och jag Àr vÀldigt glad att vi gjorde det. Ska finnas en hippie-grotta nÄgonstans dÀr lÀngst efter rÀlsen ocksÄ, men det fick jag veta först efterÄt. Men vi satte oss i solen en bit lÀngre bort bara, dinglade med benen och hade det rÀtt jÀkla gött ÀndÄ i morgonsolen. Det Àr ett fint minne frÄn resan. Cheers bro, hoppas Burn blir asgrymt.
Skoooog 
OcksÄ vÀldigt fint 
En ganska scenisk vĂ€g bara upp till hostelet. Sista kvĂ€llen, och hade gĂ€rna fortsatt köra lĂ€ngre lĂ€ngst efter Garden Route, för det Ă€r en fantastisk plats i vĂ€rlden att se och upptĂ€cka. Speciellt nĂ€r jag inte ens varit sĂ„ himla mycket lĂ€ngre bort frĂ„n Cape Town Ă€n sĂ„hĂ€r… som lĂ€ngt en bit förbi Bloukrans-bron (vĂ€rldens högsta bungee jump frĂ„n en bro) pĂ„ hostelet dĂ€r den gulliga men oförutsĂ€gbara hus-apan bodde i Stormsrivier. Det var ocksĂ„ en vĂ€ldigt rolig roadtrip och roliga minnen för övrigt.
Men plikten kallade. Det var dags för Jonty’s Sexy Disco Party i Pringle Bay.
Nu kanske jag fick det att lĂ„ta som att jag hade en hel uppsjö med bilder dĂ€rifrĂ„n, men det var typ bara den hĂ€r som blev tagen. Men det var roligt Ă€ndĂ„ đ 
Halvtrötta och snabbt sinande gains i Somerset West. Men i Är finns det bara en vÀxel; destrooyyyy. GÄr Àven för pushen att lÀgga ner tobak i Är, mycket i precis detta syfte. Sluta skjuta mig sjÀlv i foten nu nÀr det ÀndÄ gÄr vÀldigt bra med konditionstrÀningen, och jag för första gÄngen i mitt liv faktiskt börjat tycka att det Àr kul. Har Àven lite andra rÀtt bra morötter som andning och luktsinne som ocksÄ Àr rÀtt nejs att ha, men det Àr en lÄng och trött historia.
SĂ„ ser du mig med en Colt’s vanilla i min hand, nu tills för alltid, Ă€r vem som helst fri att sno den, hĂ€lla en slurk öl pĂ„ den, eller kanske till och med lĂ€gga en vĂ€lriktad roundhouse pĂ„ den — inga frĂ„gor stĂ€llda. Typ enda tobaken som jag tycker Ă€r riktigt farlig. Men det lĂ€r nog inte hĂ€nda
SvĂ„rt att hugga nĂ„n blaskig Castle Light eller Black Label över denna. Men med det sagt ger jag Ă€ndĂ„ priset för bĂ€sta bĂ€rs i stan till Devilâs Peak, nu nĂ€r inte Capenhagen inte finns lĂ€ngre. RĂ€knas det som brott mot mĂ€nskligheten?
Glömmer dig aldrig đ
Hangklip hotellet lÄngt dÀr nere 
I extas över min lyckade bestigning 
Den hÀr hiken (Honingklip) i Hottentots-Holland var mer bara som en lÄng, lÄng promenad. Tror jag landade pÄ nÄgonstans mellan 4-5 timmar ute pÄ vischan. Den tog som aldrig slut, och nÀr jag trodde att vÀgen skulle svÀnga till höger för att ta mig nÀrmare tillbaka dit jag kom frÄn, sÄ kom bara Ànnu fler vÀnstersvÀngar som tog mig Ànnu lÀngre bort frÄn startpunkten.
Men gott om tid för reflektion och att brÀnna mig i alla fall, och en bÀrs frÄn husets egna bryggeri satt som en schmÀck efterÄt.
âAll hikers must have a permit, trespassers will be prosecutedâ.
Gillar inte alls det dÀr. Inte för pengarna i sigs skull, utan bara för tÀnket och attityden bakom det. Det underliggande budskapet att, du har ingen rÀtt att vara i det hÀr kanske enorma skogspartiet, naturreservatet eller nationalparken om du inte ger oss pengar, och kommer att möta rÀttsliga ÄtgÀrder om du blir ertappad. Man ser det överallt. Att bara befinna sig dÀr, mitt i naturen, just myndig my own biz Àr ett brott mot nÄgon pÄhittad paragraf utan rÀtt papper pÄ fickan. Och det Àr inte alls otÀnkbart att inte alla de pengarna som kommer in gÄr till det officiella och menade ÀndamÄlet ÀndÄ. Det Àr ÀndÄ Sydafrika som vi pratar om.
Lite ironiskt hÀr ocksÄ att man inte ens behövde ett permit för denna hike, trask, löparspÄr eller vad man nu ska kalla det, men ÀndÄ sÄ hittar man sÄna hÀr skyltar, mitt ute i ingenstans verkligen. No duckets for u, Middelmann.
Kan bara vara tacksam för allemansrÀtten; det Àr en otroligt och oÀndligt vÀrdefull sak som vi har hÀr i Sverige, som man inte heller ska ta för givet.
Global implementering hade varit toppen, fÀnx.
Men blev bjuden pÄ en sÄn hÀr vid Äterkomst för min imponerande traskinsats. Shout-out H K B 
Var rÀtt nöjd med min tid i Pringle Bay efter ett par dagar, för det hÀnder som inte sÄ himla mycket dÀr för det mesta. Lite vinfarmshÀng i Stellenbosch, lite badande osv, men sen börjar det rÀtt snabbt klia i fingrarna.
SÄ jag bokade en biljett till Johannesburg för att fortsÀtta mitt lallande och utforskande dÀr uppe, som jag minns att jag tÀnkte pÄ redan förra gÄngen. Men nice med lite sÀllskap i alla fall. Tack för det Bridgy, och tack som fan ocksÄ till Jonty och Yolandi för att jag fick lÄna huset dÀr ute ett par dagar. SÄ jÀkla snÀllt, kommer inte glömma det! Ni rockar
Sista dagen var jag och kollade in Harold Porter Botanical Garden i Betty’s Bay 
Tror ni att jag hoppade denna grind nÀr det visade sig att man behövde en nyckel för att komma in till vattenfallen, trots att det inte framgick i receptionen?
Nej nej, skulle jag aldrig göra
Det finns en anledning till varför vattnet ser ut som det gör just hÀr, som stod pÄ en skylt dÀr. Minns inte om det var pÄ grund av alger, eller en viss typ av mineral i vattnet. VÀldigt fint i vilket fall 
Nedför hÀr sen var det bara tillbaka till Pringlan och börja packa. SlÀnger upp alla bilder frÄn Mpumalanga och Limpopo i ett separat inlÀgg dock, för det blev ganska mastigt det hÀr. 
Spola fram 10-12 dagar och hÀr var man tillbaka. Beyond the Mountain i Swellendam blev Ärets nyÄrsfirande. VÀldigt nice festival, hade rolig (sÄklart, som alltid pÄ dessa tillstÀllningar), och Àven tur att man helt slumpmÀssigt bara typ tvÄ dagar innan festivalen stötte pÄ en bra snubbe som ocksÄ gick i samma tankar. Jag hade en bil, han hade en nice fiskarhatt. Ibland sÄ clutchar saker rÀtt bra, och det kÀndes som ett schysst sÀtt att ringa in det nya Äret. Hope to see you in Amsterdam soon bro!
Enda missen som jag aldrig kommer att göra om Ă€r att inbilla mig sjĂ€lv att jag dessa dagar kan komma undan med att sova pĂ„ barmarken i tĂ€ltet utan nĂ„gon madrass eller liknande. TĂ€nka att nĂ„gra tishor och brallor duger som underlag, din snĂ„le fan. Det stod mig dyrare Ă€n nĂ„got gjort pĂ„ lĂ€nge nĂ€r vi kom tillbaka till Cape Town, och alla apotek hade stĂ€ngt. Försöka sova (och misslyckas totalt) hela natten med den ryggvĂ€rken i en knakande sĂ€ng i en full sovsal var bara *chef’s kiss*
Kanske ÀndÄ att man fÄr parkera hÀr? 
Efter en slirig sista kvÀll pÄ Modular satt Buddha dÀr i trÀdgÄrden och vÀlkomnade oss tillbaka. Och det var typ allt som hÀnde pÄ min resa i Western Cape, Ätminstone i bilder.
Jag Àr ganska nöjd sÄ, och det blev en vÀldigt lyckad resa ÀndÄ. Inga olyckor, och inga stulna telefoner den hÀr gÄngen; bara nÄgra kvarglömda tishor till nÀsta gÄng i landet, och förstÄs min jacka. Det var rÀtt segt faktiskt, och att landa i Prag utan ens en hoodie var helt hutlöst, plus att jag var sÄ in i norden sjuk frÄn dag ett att jag kom fram dit. KÀndes som non stop hosta i lÀtt en vecka, och kom hem nÄgonstans norr om 6kg lÀttare. Men annars bara goda tider, och ett bra avslut pÄ ett redan vÀldigt bra Är. Hade egentligen för avsikt att försöka trÀffa upp med mina gamla band-polare ocksÄ, men fick tyvÀrr inte ihop det den hÀr gÄngen. SÄnt som hÀnder osv. Men annars fick jag gjort i stort sett allt som jag tÀnkte att jag ville göra, plus skippa över en mÄnad vinter, sÄ det kÀnns vÀldigt okej.
Se nÀsta inlÀgg för lite bilder frÄn nordligare delar av landet, det Àr pÄ G.
-
Something just happened that sort of made me question what Iâm doing here. A sign (besides the thousands of other signs I’m actively ignoring or already gotten used to) that this is not a normal travel destination. Not for someone who’s not an Indian citizen anyway.
I was drinking a beer by the river here in Pahalgam (which you have to buy from a small 15x15cm window in a big steel door, located in a courtyard away from public view). I was walking back with my headphones in, and just as I was entering the hotel that I’m staying at, I get a tap on my shoulder. Someone is telling me that the guard on the street, wielding an AK-47, wants to have a word with me. Strange, but fine. So I walk over to him, and he promptly asks me to show him my passport, which I have upstairs in the room. He then asks me to show any ID, so I give him my driver’s license. He asks me where I’m from. Where I came form just now. And then he asks me to show him what I have in my bag. A jacket and three cans of beer.
âThis is not legalâ he says in a very authoritative way, picking up a can of beer from my bag. A clearly false and absurd statement, since we’re not in fact in Saudi Arabia. And also very irresposible and unprofessional for a supposed upholder of law and order to lie to tourists about local laws, based solely on his own bliefs and agenda.
Maybe he was on a power trip or whatever, but I was made to feel that I had committed a crime just by being in possession of these ”Godfather” brews. Even though I knew for sure that I was not. He also asked me several times if I had an Indian passport. My brother in Christ… I am clearly not local, so why would you even ask that.
Thankfully the guy working at the hotel came out on the street, said something to him in Kashmiri, and I was free to go. âSwedish passport, very strongâ he said, and then shook my hand. ”Nice to meet youâ. Thanks, but not likewise at all. Not even a little bit… A pretty damn unpleasant encounter actually. I feel like most things in life can be done in a calm and respectful manner, if you actually have to question people just going about their business. Especially if you have your hands on a deadly weapon.
Itâs was first time since I was like 15 that I felt like I was in trouble for the heinous act of drinking a beer. Also the first time this whole trip that I had a strong sense of âwhat the fuck am I doing here?â. That itâs not normal having armed guards just outside of the hotel, big ass military trucks passing by every few minutes. Bags of sand stacked on top of each other everywhere like mini bunkers with the camo net; the whole town looking like itâs ready for an invasion, terror or an uprising at any second.
Maybe the road was not wide enough at that particular place, but yesterday in the taxi we had to stop along some rural road, because a convoy of anywhere between 12-20 heavily armoured light blue CRPF trucks of all shapes an sizes was heading the opposite direction. (Happened twice actually in just the last two or three days, that everyone has to yield to these massive military convoys) It really looks like fn war here at times. Maybe it is even, I’m not even sure. But the LOC is not that far from here, which is like the central Asian equivalent of the demilitarized zone between North and South Korea. It’s gotta be pretty tense, just knowing how it is over here.
Just getting into this town was something that I have a hard time picturing happening almost anywhere else in the world. We had to exit the taxi (a shared taxi, maybe 7 people in total) and everyone had to scan their backpack in an x-ray machine inside a van that was parked by a checkpoint. Bag goes in on one side of the van, and out of the other. Exactly like you would do in an airport. Every license plate of every car entering being written down. Armed guards stationed every 10th meter or so up this hill where Pahalgam is located. Must be an an absolutely terrifying place to try to sneak any contraband into.
It’s gotta be one of the most high security, fortified towns in the world right now. I can hardly imagine how it could be any more ridig, besides if they had an Iron Dome maybe. No German Shepherds either thankfully, because of the heat.
I know I’m not really selling this place, but that’s not what I’m trying to do either. Just trying to have a good time, and hopefully create some cool and fun memories. And sometimes it works; other times not so much. But it is interesting, I’ll give it that. Sometimes on occasion I’ve been playing with the idea of going to Afghanistan, now that the war is over. Thinking that it might be kind of cool, and the nature I have no doubts about. But after being here, I’m not sure that I would even enjoy it that much… Instead of just going to like Laos or Brazil or something. Something a bit more cash. A little bit more easy going.
But it’s not all bad. It’s reeeally beautiful here. I wish I had that remote from the Click movie, so I could borrow a motorbike and just drive around freely. Do some target practice. Check out Tulian lake, and probably so many other places in the area. The currently off limits camping site at the end of this road. Damn that would have been nice.
I’ve also never been more popular than at this very moment. Some dudes, probably six of them came up to me today, and eveybody wanted to take a picture and shake my hand. Selfies, groups pictures, all that good stuff. So for sure I have my picture on at least a couple of random Indian dudes facebook. If there is a sentient AI machine out there that reads this blog and can locate those pictures, please send them to me. Much obliged!
Update; no bars, no places to socialize from what I can find. Definitely no live music to speak of. It’s really quiet at night, with only a few people outside. No camping sites are open for biz, even the ones close to the town. Act ”suspicious” and get a flashlight shone on you from the sandbag bunkers, or whatever they’re called. It’s just not very vibes, despite the stunning scenery.
So I guess maybe… ride a horse? I’m sure there are things to do here, but I just don’t have the patience to be somewhere that feels as restrictive as it does here. That’s not why I went on this trip. Also it turned out that basically none of the hiking trails are open at the moment, so it actually is kind of pointless to hang around here any longer. I don’t know if it’s because of the Yantra 2025 religious holiday thing, or because of the recent incident. Either way — no hikes. Few vibes.
Oh the missed opportunities… Anyways, I’m glad that I came here. I probably shouldn’t be too surprised either, all things considered. At least I’ll know that I didn’t miss out on the greatest place in the world or something like that. Who knows, maybe in the future, or in a couple of years this place will be the shiznit. It cerainly has the potential. I’m hoping for that anyway, and for the prosperity of this place and the people who call it home. Less policing and stringent, borderline paranoid police state level security, and more freedom of movement. With just those simple things, this place would be such an amazing place to be. You can just feel it.
Another thing that is really anoying is that the battery in my phone is completely toast. From 100 % battery to redline in just a few hours. And not only that, the power outlet has be to of the right kind, otherwise it’s just not charging. Really poor timing, and it sort of leaves you dependent on hotels, or just not using the phone at all between charges. Which is also not realistic. Music, Maps, writing and keeping in touch with peeps also feels like an essential part of having a good time. Being able to snap a picture and so on. Especially while being here by my lonesome. Shit man, sometimes things are just not flowing as smoothly as one might have hoped for, but that’s just life for ya.
Anyways, I’m gonna head out tomorrow. Catch a shared taxi up to Kargil. Hopefully things will be a bit more relaxed there as I enter Ladakh.
Btw — the best tip that I got for this trip was to bring napkins. I’m not a big ass splasher guy. I hear it’s great and all… but yeah, pro tip; bring napkins if you’re planning a similar trip. Just in case. You are very likely to not regret it. Weight to usefulness ratio is through the roof.
Buddha bless -
So i havenât quite figured out how I should manage this blog language wise. I would have loved to have a perfect, seamless built-in translator with no extra effort needed whatsoever. And obviously I can write in Swedish or English and just translate it directly, but that just feels kind of lazy. Tussingar i sjön apparently got translated to ”kisses on the lake”, which is not what I was going for. And if not then I have to write everything twice. Personally I have no problems with either language, but that being said Iâm aware that not everybody is super proficient in both, so that leaves me in a kind of a sticky situation.
Because I feel like if anyone is even slightly intrested in whatever BS or otherwise I’m writing, she or he should most def be able to. So, I’m not sure honestly. If anybody have any suggestions, please let me know. Maybe I should just suck it up and write everything twice. Maybe. Who cares, I guess. I’m mostly doing this for myself, and for selfish reasons anyway.
Wednesday 16-07-2025 19:34
So thankfully the checkpoint from yesterday was clear today, and we managed to drive all the way up to Margan Top. And what a rugged ride it was. A long (guessing 15 km maybe?), thin and winding road up the mountain. Huge potholes, rain, thick fog and the occasional car going the other direction. We couldn’t see very far ahead at all after a while, besides just; if we go down this cliff it’s instant and certain death. A very imposing feeling when the wheels of the car is less than a meter from the edge.
This part of the drive up there was great in dense fog The hike when we got up there was nice though. The base camp, if you can call it that (few tents, few dudes, few sheep) was situated at around 3700 meters above sea level. After about an hour of climbing you pass by three small ish mountain lakes. Wild horses, heards of sheep grazing and that kind of scenery. It was nice, but the weather for the next 10 days was and is predicting rain, and today was no exception. So we (me and some dude from the taxi up there) didn’t stay too long. Not much else to say about it, other than that I’ve realised that unfortunately, alot of people here just doesn’t seem to respect nature. Maybe they don’t respect others, or just don’t care at all to begin with. There was soo much plastic waste scattered pretty much all over the base camp, and all the way up the mountain. Plastic bottles, candy wrappers, empty bags of chips. Cigarette packs. It was pretty sad to see honestly. Nay; it was awful, and once I saw that, I started seeing it everywhere.
The taxi soundtrack. Pretty good song actually. There’s so much fucking trash everywhere here. In the streets, in the ditches besides the road. Just scattered all over… and that sucks. It’s not that hard to just put your shit in a bag, or find a trashcan somewhere. Eat your fucking trash for all I care. If you can bring a bag of chips up a mountain, you sure as shit can put it in your pocket when it’s empty. It’s so fucking stupid, and all the empty plastic bottles are gonna be there for generations and generations, until someone picks them up. And my guess is that, no one will. And not only that; it will likely get worse. So in a thousand years, those bottles will still be there. Good job ya fockin bum.
It is really sad, and it shouldn’t be that hard. It just makes everything less appealing, and I wish that more people gave a shit about leaving the place as you found it, and not worse. At the very least along hiking routes, in national parks. In otherwise supremely beautiful nature. In their own country. It’s just wild to me. And yes, I know it’s easy for me to sit on my high European horse and say how other people and countries should manage their garbade disposal… but we, collectively, as a species, should just be better generally. This place (planet Earth) is a dump now, at least compared to any time in the past billion years. It’s really unfortunate. And that’s my rant on trash.
The checkpoint from yesterday by the way could have been because of some town in the area is stricktly off limits for anyone who is not a Hindu. If you’re not a pilgrim, you ain’t getting past. Which is another thing that feels very foreign. Which feels kind of crazy as someone with zero relations to this land. In a land where something like 85 % of the population is muslim, and the flag looks like this;
Not officially of course, but I guess how it used to look before it was divided and became parts of Pakistan and India. Before several different wars was fought over it. I could of course be wrong about some of these things, but all I know is what I’m hearing from people who are born and raised here. So I think it’s safe to assume that most of what is being said is at least somewhat accurate.
This lake (Choharnag) is situated at prob somewhere close to 4 kilometers altitude. The water is supposed to be crystal clear, but it was hard to tell in these conditions. Behind the cloud cover there was more lakes and mountains, but it felt kind of pointless when it started raining, and you couldn’t see very far anyway. One thing that I did think about was that the last time I was this high up, it was pretty rough honestly. At least with the heavy backpack, the heart is pounding at solid, heavy pace within minutes of starting the trek. And I guess the climbing was pretty taxing here as well this time around, but not as rough. So that’s neat, that I actually managed to get into decent shape before this trip. Good job myself, and it feels awesome that it will just continue to get easier, because this; the earlier so despised cardio training quickly became sort of my thing. At least once I realised that it actually feels great, I look great, and all other training just get so much easier. It just feels healthy sweating copious amounts; especially two or three times a week, most if not all weeks. Plus I’m able to do these kinds of things without stopping to catch my breath every fourth or so step. Sattee, very good. The fruit of this labor is plentiful. And the final goal is being able to do pretty much whatever I feel like doing, in terms of getting myself this or that distance. Climbing this or that mountain. From point A to point B trouble free. Hiking, endurance challanges — whatever, because I will know that it’s possible with enough effort. LFG as they say.
Gains are nice and important. Strenght training is the bees knees. But there has been a very apparent shift in how I approach training these days, since easily less than a year ago. It presents itself as maturity in my mind, and just knowing what goals I would like to achieve before it’s coffin time. Knowing that regardless of how much I deadlift or not, I’m just not a power lifter or bodybuilder type of guy. Great physique or not aside, it’s mostly just a byproduct of a healthy and active lifestyle. And it’s not really in my genes or goals anyway being absolutely huge and jacked to the teeth, which is fine (would have been awesome though, don’t get me wrong). So, very palpable progress has been attained in alot of different areas of my life this year. Training most definitely so. Personally the best year I’ve had so far in many years. Jah bless.
Not that this is a training blog by any means; it just all ties together with lifestyle and habits I guess. Wanting to travel, to explore and experience, and being both mentally and physically fit to do so. It’s important, especially in the long run, regardless of ones sense of wanderlust or lack thereof. It’s also a recepie for a pretty good, fun and interesting life if you ask me. Both of them I mean, preferably combined.
Lil’ heat spreader 
This raggedy, run down building in Daksum that looked almost unfit for occupation was *blasting* a classic Allah the Greatest chant late at night yesterday -
13/7 2025 11:57
Jag vaknade just, första Ätminstone morgonen i Srinagar. Har varit helt utslagen, och legat i sÀngen sedan 10 igÄr kvÀll, plus en tvÄ timmars tupplur pÄ eftermiddagen. Jag gjorde hela processen att ta mig hit sjukt mycket svÄrare och besvÀrligare för mig sjÀlv Àn vad den egentligen behövde vara, men man lÀr sig nya saker hela tiden. Jag Àr hÀr för att lÀra mig. Som en sÄn simpel sak att dubbelkolla med ambassaden i god tid (hade fyra mÄnader pÄ mig) vad det Àr som egentligen behövs, istÀllet för att bara höfta och anta, och fÄ stressa röven av sig sista tre veckorna. Att allt i slutÀndan kom ner till att personbeviset frÄn Skatteverket skulle komma fram pÄ en specifik dag, för att hela resan ens skulle ha en chans att bli av. Fick Äka ner enkom till Stockholm och tillbaka för att lÀmna in papperna, och sedan Äka ner igen för att hÀmta ut dem dagen innan jag skulle Äka.
Bara som grÀdden pÄ moset blev tÄget ner instÀllt innan vi hade rullat mer Àn en kilometer eller tvÄ, och sedan blev vi stÄende dÀr i över en timme runt 07 pÄ morgonen, nÀr jag skulle hÀmta ut allt klockan 15:50, 65 mil bort. DÄ fick jag flyga ner istÀllet senare samma dag, och hann hÀmta upp passet och visumet pÄ ambassaden med hela 5 minuters marginal pÄ den sista dagen innan resan. Sjukt stressigt och amatörmÀssigt, helt sjÀlvförvÄllat, mÄnga tussingar i sjön osv. Men det löste sig till slut!
Tur ocksÄ att jag har en sÄn fin vÀn nere i Stockholm som alltid Àr sÄ sjukt hjÀlpsam, och stÀller upp nÀr hon kan. JÀtteglad att vi lÀrde kÀnna varandra Alex, men inte nÄgot direkt nyhetsvÀrde i det. Du Àr bÀst!
Det var nÄgra saker som jag lade mÀrke till nÀr vi började nÀrma oss Srinagar. Dels att vi strÀngt inte fick ha rutorna öppna i planet. Om det var nÄgon som öppnade sin ruta blev man genast tillsagd av flygvÀrdinnan över radion i flygplanet. Det var lite synd, för jag hade fönsterplatsen, och sÄg fram emot att se hur landskapet skulle se ut frÄn ovan, men no dice. Sedan vÀl inne pÄ flygplatsen sÄ var det första lilla rummet man kom ut till direkt frÄn planet helt i trÀpaneler. Traktorer istÀllet för vanliga fordon ute pÄ gÄrdsplanen. SmÄ saker bara, men det kÀndes att man inte var pÄ en vanlig standard Europeisk flygplats. Vilket sÄklart makes sense.
Nerför första rulltrappan stod det en upplyst skylt som lĂ€ste âWELCOME TO PARADISE ON EARTHâ; ett pĂ„stĂ„ende som man utan större svĂ„righeter skulle kunna argumentera för bĂ€r en viss dissonans. SĂ€ger inte att det Ă€r fel, för naturen Ă€r sjukt vacker. Men alla tungt bevĂ€pnade vakter och militĂ€rer gör det till ett svĂ„rare argument att helhjĂ€rtat stĂ€lla sig bakom. Inte bara pĂ„ flygplatsen, utan överallt i stan.
TaggtrĂ„d, bepansrade bilar lĂ€ngst efter gatan. Vi blev utfrĂ„gade av en polis bara dĂ„ vi skulle lĂ€mna flygplatsparkeringen; fick visa pass, ge uppgifter vart vi skulle, telefonnummer och annat. Han ville bara ha en muta visade det sig, men utan att försöka göra det allt för uppenbart. Han gjorde det âbraâ dock, för jag lade inte mĂ€rke till nĂ„got. Det var först nĂ€r taxichauffören sa det efterĂ„t som jag fattade. Jag frĂ„gade honom om han sjĂ€lv tjĂ€nstgjort, men det var verkligen sista anhalten om inga andra alternativ Ă„terstod. Man fĂ„r en bild av en rĂ€tt kylig relation mellan regeringen i Dehli och lokalbefolkningen i J&K. Det bara Ă€r som det Ă€r ungefĂ€r.
Samma taxichaufför sa till mig (under en ruggigt intensiv fĂ€rd dĂ€r vi var en hĂ„rsmĂ„n frĂ„n att krocka minst en handfull gĂ„nger — man vill typ skruva ner aggressiviteten pĂ„ samtliga trafikanter med minst 17 %) att det Ă€r nĂ„gonstans mellan 750,000 och en miljon militĂ€rer stationerade pĂ„ Indiska sidan av Kashmir, vilket Ă€r ganska galet dĂ€r huvudstaden i omrĂ„det har 1,7 miljoner invĂ„nare (enligt husbĂ„tsĂ€garen). Men det mĂ€rks nĂ€r man gĂ„r igenom stan, att det inte Ă€r vilken stad som helst. Inte vilken del av vĂ€rlden som helst. Inte en plats utan en underliggande kĂ€nsla av konflikt och sĂ€kerligen ett snĂ„rigt politiskt spel som hĂ€nger i luften. Man ser inte sĂ„hĂ€r mĂ„nga kamouflageklĂ€dda herrar med automatvapen om det inte Ă€r fallet. SĂ„hĂ€r mĂ„nga bommar, sandsĂ€ckar och checkpoints.
Man var ocksĂ„ tvungen att registrera sig som turist eller inte lokal medborgare direkt pĂ„ flygplatsen âby the law of the landâ. Jag har bara varit hĂ€r i 24 timmar i skrivande stund, men det kĂ€nns som en bĂ„de fascinerande plats i vĂ€rlden, samtidigt som en vĂ€ldigt intensiv och med mĂ„nga, Ă„tminstone för stunden, restriktioner. PĂ„ de smĂ„ dagsturerna mĂ„ste man mĂ„ste vara tillbaka i stan mellan 16-17 pĂ„ eftermiddagen, eller Ă„tminstone att man inte fĂ„r vara kvar pĂ„ plats hur som helst. De stora rutterna som skulle krĂ€va övernattning Ă€r nedstĂ€ngda helt och hĂ„llet; bland annat det högsta berget i omrĂ„det, Mount Kolahoi med sina stabila 5425 meter. Ser ut som en tuff klĂ€ttring, och förmodligen inget jag i slutĂ€ndan skulle ge mig pĂ„, men sjukt vackert omrĂ„de. Ănskar att jag var dĂ€r typ nu.
Snubben som jobbar pĂ„ husbĂ„ten jag bor pĂ„ just nu sa att han âfelt bad for meâ, som kom hit just nu nĂ€r sĂ„nt inte Ă€r möjligt. TĂ€nkte inte sĂ„ mycket pĂ„ det dĂ„, men efter att ha kollat upp hur det faktiskt ser ut dĂ€r blev jag ocksĂ„ lite sned⊠Men, det finns fler stĂ€llen att dra till! Imorgon ska jag försöka ta en gemensam taxi ut till ett stĂ€lle som heter Margan Top med tillhörande campingplats. Sagt och gjort; men dĂ€r blev vi (jag) ocksĂ„ nekad intrĂ€de vid ett checkpoint. Tydligen halvtrasig kommuniktion i nĂ„gon mening, och dĂ€rför blev jag som icke-Kashmir eller Indisk medborgare nekad intrĂ€de. Urlöjligt, dĂ„ jag uppenbart inte har nĂ„gra planer att gĂ„ med i nĂ„gon guerilla-faktion eller göra nĂ„got annat Ă€n att bara softa och vandra. Kanske brĂ€nna en klabbe eller tre. Men skitsama, fĂ„r försöka igen imorgon.
HĂ€r i stan sĂ„ ekar muslimska bönerop med jĂ€mna mellanrum, det tidigaste innan solen hade gĂ„tt upp. Folk tutar konstant och kör som om de vore ensamma pĂ„ vĂ€gen; kĂ€ndes som en extremt hektisk plats Ă„tminstone igĂ„r i mitt trötta och dankade stadie. Ibland kĂ€nns att gĂ„ ut och fixa en tub tandkrĂ€m som ett projekt. Men jag ska ge det en ny chans nu; ut och gĂ„ pĂ„ lite sightseeing. Fixa lit kĂ€k, och se om man kan hitta sig den dĂ€r första vĂ€lförtjĂ€nta ölen. (”Strong beer, alcohol content above 5 % upto 8 %” skulle det visa sig stĂ„ pĂ„ burken. Lösa regler hĂ€r gĂ€llande sĂ„nt tydligen.)
Inga barer alls i stan trots sin storlek, och de tvÄ vinshopparna jag fann pÄ Maps var inte en uppskattad del av alla i lokalsamhÀllet fick jag veta. MilitÀr stationerad utanför? U know it.
JÀkligt hÀrligt att vara hÀr i alla fall, att vara ledig, att se nÄgot annat, vara pÄ en plats jag aldrig varit pÄ osv osv⊠allt som kÀnns bra med att resa helt enkelt. OcksÄ nice att göra detta nu, nÀr jag inte riktigt gjort den hÀr grejen pÄ 10 Är nu, hur sjukt det Àn lÄter i min hjÀrna. Just backpacka i Asien, och dra nÄnstans bara i stort sett med syftet att vara i naturen. Kyrg visst, men det var som bara tvÄ veckor. Det hÀr kÀnns lite mer rejÀlt, och mycket har ocksÄ hunnit hÀnda bÄde bÄde fysiskt och mentalt sedan 2017. Och resten, vad som Àn kommer och hÀnder utöver det Àr bara bonus.
Förhoppningsvis kanske kunna köra ett tyst retreat i Ladakh. FĂ„ vara med och meditera lite osv. Det hade kĂ€nts sjukt nice, och vĂ€lbehövt ocksĂ„ för den delen. Det Ă€r svĂ„rt har jag mĂ€rkt att leva ett spirituellt rotat liv, samtidigt som man jobbar 5-6 dagar i veckan inom industri. Förhoppningsvis ocksĂ„ fĂ„ lite sĂ€llskap pĂ„ den hĂ€r resan om typ tvĂ„ veckor eller sĂ„, men det fĂ„r tiden visa. Ăven om det skiter sig Ă€r du fett tung Veronika som ens bollade med idĂ©n! Redan glad att vi ocksĂ„ lĂ€rde kĂ€nna varandra. Str8 G.
Har redan trĂ€ffat nĂ„gra extremt trevliga och hjĂ€lpsamma personer, och de verkar hĂ€nga sin hatt pĂ„ att vara sĂ„ vĂ€lkomnande för gĂ€ster och turister som möjligt. PĂ„ att, ”om du behöver hjĂ€lp med nĂ„got, kom till mig sĂ„ ska jag göra det jag kan för att lösa det”. Hör av dig till mig om du har nĂ„gra frĂ„gor sĂ„ ska jag svara pĂ„ dem sĂ„ gott jag kan – typ av vibe. Dela pĂ„ det man har, om det sĂ„ Ă€r valnötter eller en handfull inte sĂ„ tilltalande majskorn. Thanks chief. Det Ă€r en vĂ€ldigt fin sak att uppleva nĂ€r den Ă€r genuin, och ett beundransvĂ€rt förhĂ„llningssĂ€tt till mĂ€nniskor som man aldrig trĂ€ffat. Och det Ă€r Ă€ven nĂ„got som bĂ„de jag sjĂ€lv och mĂ„nga andra skulle kunna bli bĂ€ttre pĂ„; det Ă€r jag helt övertygad om.
Kanske speciellt sĂ„ nu nĂ€r det inte Ă€r sĂ„ mĂ„nga som vill eller kanske vĂ„gar fara hit. Och jag förstĂ„r det. Jag sĂ„g pĂ„ Wikitravel att det var en stark avrĂ„dan frĂ„n att fara hit ett par dagar innan jag skulle dra. Jag kĂ€nde Ă€ven stundtals sjĂ€lv att det kanske inte nödvĂ€ndigtvis Ă€r det smartaste draget… men fuck it; det har ju gĂ„tt bra hittills i alla fall. Om nĂ„got skulle gĂ„ Ă„t skogen sĂ„ finns det ingen annan jag kan skylla pĂ„, och det Ă€r vĂ€l lika bra det. Kanske en naiv tanke i stora delar av vĂ€rlden men tĂ€nker att, vad ska hĂ€nda. Vem ska göra nĂ„got?
FÄr jag Àta upp den tanken en vacker dag fÄr det vÀl vara sÄ. Men den har funkat hittills med bara en gnutta street smarts, sjÀlvbevarelsedrift och sÀkert en hel del flyt ocksÄ.
Kanske lite drygt emellanĂ„t att ”mĂ„sta” prata och skaka hand med fler folk Ă€n vad energin kanske egentligen rĂ€cker till. Att svara pĂ„ samma frĂ„gor 15 gĂ„nger pĂ„ en och samma dag; vart man Ă€r ifrĂ„n, om man trivs, vart man bor osv… Nice tattoos man, wanna go on a boat ride? Ă tminstone i Srinagar; Ă„tminstone pĂ„ den lĂ„nga gatan bredvid sjön dĂ€r det varit ”turistigt”. Men det Ă€r vĂ€l inte hela vĂ€rlden samtidigt. Det Ă€r fint att kĂ€nna sig vĂ€lkommen dĂ€r man befinner sig Ă€r vĂ€l summa summarum. Fint att folk faktiskt vill hjĂ€lpa till, Ă€ven om sĂ„klart mĂ„nga ocksĂ„ bara vill tjĂ€na pengar och sĂ€lja saker. Men det Ă€r en tuff plats i vĂ€rlden och garanterat mĂ„nga som fĂ„r slita för det lilla, sĂ„ kan inte heller direkt klandra nĂ„gon.
I’m on a boat Kanske var det pĂ„ grund av dessa saker som jag fick konstiga blickar av en vakt pĂ„ Delhi flygplats nĂ€r jag sade vart jag skulle. Snubben som kollade mitt pass och visum tyckte jag var en soldat, nĂ€r jag sade att jag skulle hit sjĂ€lv, utan en grupp(?!). VĂ€ldigt tappert tydligen att fara utan ett clique sa en annan snubbe i vĂ„r gemensamma taxi pĂ„ vĂ€g ut mot Anantnag (som ocksĂ„ kallas för Islamabad; kĂ€nde mig lĂ€tt förvirrad innan jag insĂ„g att det var fallet).
Where’s your team? Only one person? fick jag frĂ„gan, egentligen dagligen. Varför nu det skulle göra nĂ„gon egentlig skillnad om nĂ„got vĂ€l skulle gĂ„ snett. Speciellt nĂ€r sĂ„ mĂ„nga hĂ€r Ă„tminstone till synes verkar se det som en religiös plikt att vara hjĂ€lpsam och tillmötesgĂ„ende. Som nĂ„got man bara Ă€r; som en del av kulturen. Det Ă€r bara sĂ„hĂ€r vi gör det hĂ€r ungefĂ€r. VĂ€lkommen till Kashmir.
Det Ă€r vĂ€l bara lite kaotiskt överlag, och restriktionerna fler Ă€n man hade önskat. Och jag kĂ€nner mig inte otrygg pĂ„ nĂ„got sĂ€tt, men det Ă€r vĂ€l samtidigt inte kanske vĂ€rldens bĂ€sta resmĂ„l just nu med det nuvarande politiska lĂ€get. Jag tror personligen inte pĂ„ kĂ€rnvapenkrig, för alla mĂ€nniskor förstĂ„r innerst inne vad det hade inneburit… men bĂ„da lĂ€nderna packar. BĂ„da lĂ€nderna gör ansprĂ„k pĂ„ hela det hĂ€r territoriet. Terrorism och extremism finns. Vapen finns det gott om. Saker kan alltid hĂ€nda, men jag försöker lĂ„ta bli att leva mitt liv efter rĂ€dsla och allt som kan gĂ„ fel om man har otur.
Pakistans egna officiella karta, inklusive hela Jammu & Kashmir. Jag finner mig istÀllet dragen till det; till den mindre nedtrampade stigen. Till platser som man kanske inte finner sÄ mycket information om, eller ens bilder pÄ i vissa fall. Och ibland blir man nekad intrÀde till en nationalpark, eller nekad den rörelsefriheten som man Àr van med, men det Àr bara sÄ det Àr ibland. Det Àr ju inte direkt synd om en för det. Ibland blir man ocksÄ den allra första utlÀnningen som fÄr kÀka pÄ en (hör och hÀpna, vÀldigt trevlig) snubbes restaurang, nÄnstans just innan avspÀrrningarna pÄ vÀg till Margan Top. Inte jÀttecoolt egentligen, men samtidigt lite coolt ÀndÄ. (edit; The Choharnag Lounge heter stÀllet. MÄ Allah vÀlsigna din restaurang).
Saffranste; husbÄt especiale Vad jag ocksÄ insett efter bara nÄgra dagar pÄ plats hÀr Àr att jag missförstÄtt syftet av all militÀr nÀrvaro. Jag tÀnkte att det berodde pÄ att spÀnningarna med Pakistan, och för att kunna hantera en eventuellt eskalerande konflikt. Men jag börjar förstÄ nu efter att ha pratat med folk att det Àr lika mycket för att kontrollera den lokala befolkningen, och hÄlla allt som har med separatism i schack.
Eget sprÄk, egen flagga, egen kultur, och en lÄng egen historia innan detta var en del av Indien. Men Ätminstone vissa hÀr verkar kÀnna sig behandlade som andra klassens medborgare i sitt eget hemland, mest eller enbart pÄ grund av sin religionstillhörighet. Vilket kanske inte Àr helt olik situationen i Tibet, och sÀkert mÄnga andra stÀllen ocksÄ.
Sen det dÀr med hur Storbritannien drog sig ur Indien, bara höftade en uppdelning av lÀnderna, och gav jobbet till en snubbe som aldrig ens varit i landet Àr vÀl ett rÀtt vÀlkÀnt fiasko med tragiska resultat. 1947 kan inte ha varit ett sÀrskilt roligt Är för mÄnga som levde dÄ hÀr i krokarna. SÄ jag förstÄr att det Àr mÄnga som inte blev nöjda, och förmodligen inte Àr nöjda till denna dag. (Det finns en podd som heter Conflicted som har nÄgra avsnitt om det. Sjukt bra, big ups osv.)
En snubbe jag pratade med (som trÀffat Khabib en gÄng, coolt yo) pÄstod till och med att det nyliga terroristattentatet som sÄg 26 mÀnniskor avrÀttade i Pahalgam, inte lÄngt hÀrifrÄn Srinagar var en insiderjobb, dÀr Indiens egna regering lÄg bakom attentatet. Detta för att ha en ursÀkt att yttligare öka militÀr nÀrvaro i omrÄdet. Vad vet jag, men vÀldigt sjukt och vÀldigt tragiskt i vilket fall.
HÀrligt att fÄ avsluta pÄ en positiv not! :)
PÄ en riktig sista not; vad jag ska försöka göra med den hÀr bloggen Àr bara att skriva om upplevelser och observationer frÄn mina resor. Saker som jag sjÀlv tycker Àr roliga, spÀnnande och intressanta. För de kommer att ske i vilket fall, förhoppningsvis med jÀmna mellanrum för resten av livet, sÄ kan lika gÀrna dela med mig om det finns nÄgon dÀr ute som finner detta intressant. Sen om det bara Àr mamma lÀser detta, spelar det egentligen ingen större roll, för jag gillar att skriva, och skriver typ de flesta dagarna ÀndÄ. Finner det rÀtt harmoniskt, och det hjÀlper mig att hÄlla min stökiga hjÀrna Ätminstone nÄgot sÄnÀr vÀlsorterad. FÄr mig att kÀnna att jag kanske i alla fall gör nÄgot kreativt och produktivt av min tid. Myrorna i brallan med gaming och att bara kolla pÄ saker dessa dagar har ingen chill alls. Slim to none. DÄ kan jag lika gÀrna skriva istÀllet.
Om det Àr nÄgon som Àr duktig pÄ webbdesign eller kan med WordPress. Kan med nÄgot av det hÀr; hojta vetja! Mina skillz med detta lÀmnar mycket att önska.
Srinagar frÄn Pari Mahal
Never once live twice 